Skip to main content

A B C D E F G H I J K L M N O P Q R S T U V W X Y Z Å Ä Ö *
Nervsystemet, text 3. Grundfunktionen, huvuddelarnas samverkan.
Sinnesorganen registrerar alltså förändringar som äger rum utanför och inuti vår kropp. Upplysningar om förändringarna sänds i form av "inåtgående" /sensoriska/afferenta nervsignaler/nervimpulser/aktionspotentialer via PNS in till CNS.

Väl inne i CNS sprids signalerna ut till ett stort antal mottagnings-centraler där de, mer eller mindre omedvetet, analyseras, bearbetas och jämförs med minnen av tidigare upplevelser samt påverkar det känslomässiga stämningsläget. Resultatet av dessa, många gånger "blixtsnabba", processer används som underlag för planeringen av de beslut som skall styra det fortsatta beteendet.

Innan besluten verkställs beräknas och utvärderas det troliga resultatet av den planerade beteendeförändringen. Den här "konsekvens-analysen", som även den kan vara mer eller mindre omedveten, är utomordentligt betydelsefull med avseende på ett rationellt beteende, inte minst när det gäller vår samverkan med andra människor.

När beslut om det fortsatta beteendet fattats, sänds "utåtgående" motoriska/efferenta signaler från CNS, via PNS, till de s.k. effektor-cellerna eller effektororganen, d.v.s. till muskelceller och körtelceller, Oftast dröjer det mindre än en sekund från det att nervsystemet tagit emot en sinnesretning till dess att beslutet om det fortsatta beteendet verkställts.

Samtidigt pågår ständigt och jämt en mer eller mindre omedveten kontroll av att beteendeprogrammen verkligen genomförs på det sätt som hjärnan beslutat, t.ex att en viss rörelse utförs enligt planen. Kontrollen utövas genom återkoppling "feed back". Att en rörelse utförs på rätt sätt får hjärnan besked om från av en rad olika sinnesorgan inlagda i muskulaturen och i huden. I muskulaturen finns muskelspolarna som meddelar hjärnan hur långa våra muskler är,och hur deras längd förändras och hur snabb förändringen är. I musklernas senor ligger senspolarna som mäter kraften i en muskelsammandragning. I huden runt leder, i fotsula och handflata finns töjningsmätare som registrerar hur huden tänjs ut under olika rörelser. Med hjälp av den här informationen kan hjärnan sedan konstatera om programmet löpt enligt planen eller inte. I det senare fallet korrigeras felet omgående. Kontrollfunktionerna är mycket snabba och tar mindre än en 1/2 sekund i anspråk.

Enkla väl inövade beteenden som utgör svar på förändringar i en välbekant omgivning kan utlösas mycket snabbt på mindre än en 1/4 sekund, vara mer eller mindre reflexmässiga och utan "konsekvens-analys". Mer invecklade beteenden och särskilt sådana som skall träda i kraft med en viss tidsfördröjning och då i en serie olika steg kräver naturligtvis längre förberedelsetid.